Vid frukosten idag berättade ett barn att hen träffat Sopsamlarmonstret Stubben och att de pratat. Ett annat barn målade i morse av Stubben med två blå fåglar. Barnet berättade att de fått veta i ett brev att Stubbens blå fågel är borta och att de måste hjälpa Stubben att leta.

Så plötsligt dök stubben upp när vi var på lekplatsen idag. Stubben kunde bara säga ” Stubbis, Stubbis så barnen fick titta på ansikte och kroppsspråk för att förstå vad Stubben berättade.

De förstod att Stubben var ledsen för att hans blå fågel var borta.

Barnen hittade massor av fotspår från fåglar i snön som de följde men de hittade ingen blå fågel.

” Aha där är en skog där borta, fågel kanske är där för fåglar gillar att sitta i träden”, sa ett barn. Vi gick mot skogsdungen. Ett barn sa” Vi kan ju säga Pip- pip- pip” så hör den oss och kommer fram.” Ett helt gäng barn ropade Pip- pip- pip” och tittade runt men ingen blå fågel syntes. Frågan ” Har du sett en blå fågel?” ställdes till en grupp barn som lekte på gården på sin förskola. Det hade de inte men de sa att de hört den och visade oss var. Tyvärr var fågeln inte där heller. Barnen från den andra förskolan frågade varför vi letade efter ett skräpmonster och barnen fick förklara att det är monstrets blå fågel som är försvunnen och att hen nu är ledsen.

Engagemanget fortsatte hela promenaden, alla vi mötte fick frågan om de möjligtvis hade sett en blå fågel. Tyvärr va det ingen av de vi mötte som hade sett den men när vi kom tillbaka till förskolan så hade minsann Arbetarna sett den blå fågeln i ett träd i vår egen trädgård. Vi fortsatte letandet i trädgården men hittade inte fågeln. ”Fåglar tycker om frö, vi måste lägga ut frö så kommer fågeln” sa ett barn.

Hela eftermiddagen spekulerade barnen om var den blå fågeln kan vara?!