Idag gick vi ut i Stenängaskogen för att leta reda på den Blå Fågeln, med oss hade vi kikare och lupp. Vi lyssnade efter fågelljud, hörde en hackspett som hackade mot ett träd med sin näbb. En del barn härmade fågelkvitter för att locka fram den blå fågeln.

Ett barn sa:

”Fåglar äter mask så den behöver inte vara i luften”

När vi går där på stigen och letar plingar plötsligt telefonen, ett sms!

Spännande! Barnen tittar sig omkring, letar och provar sig fram:

”Gubbe – Löv, Gräs – Gubbe…”

Tillslut hittar vi:

”Gubbe – Stubbe”

”Raket – Paket” utropar ett barn. Men vi hittar ju ingen paket i naturen.

”Staket” säger då ett annat barn. Och det finns ju ett staket precis bredvid oss.

Vi får uppmaningen på telefonen att gå till det liggande trädet och väl framme plingar telefonen igen:

Barnen svarar och får svar igen:

Det finns mossa på trädet, men ingen fågel…

Men så hittar vi mossa på en stubbe och tänka sig där hittar vi även den blå fågeln! Många glada rop från barnen! Men också funderingar kring hur vi skulle få tag i Stubben och berätta att vi har hittat fågeln?!

”Vi får ringa Stubben” föreslog ett barn, ”eller skicka sms” sa ett annat barn.

På väg tillbaka till förskolan turades barnen om att bära den blå fågeln, men plötsligt hade den blå fågeln tappat sin stjärtfjäder.

Nu är många av barnen bekymrade över hur vi ska kunna berätta för Stubben att vi har hittat fågeln men samtidigt även skadat den.